pappa.........pappa...........................VARF
ÖR!

ont gör det..

jag saknar min pappa, jag saknar en hel pappa, min är halv..han har gått sönder..han kommer kanske aldrig bli hel igen..jag har så många underbara människor runt om mej..en familj som verkligen bryr sej, som jag verkligen älskar..men varför saknar jag pappa så mycket då, varför ska han va den som tar upp så mycket av mej? jag vill kunna strunta i honom men det går bara inte, varför? alla runt om säger: strunta i honom! eller: han får klara sej själv, han är vuxen...jag vet allt det där!!!!! men jag vill inte strunta i honom..för han är min pappa..ju mer han gör oss alla illa,ju mer tar han av oss,ju mer lägger vi vår tid på honom..visst är det lustigt..men så är det..man gör allt för att få den kärlek jag tycker man förtjänar av sin pappa..det känns som om nåt fattas..hela tiden...svårt att förklara..det känns som att alla runtomkring blir arga på mej för att jag bryr mej om honom...snälla sluta va det..jag vet att det är för att ni bryr er....men det hjälper inte....

Om pappa bara kunde bli frisk.....DET ÄR MIN EVIGA ÖNSKAN